Om Grand Danois
ATT KÖPA VALP
Att skaffa hund, och av en stor hundras i synnerhet, fordrar ett noggrant
genomtänkt beslut. Har man tid, plats och råd med en krävande
hund som Grand Danois? Den som inte har erfarenhet av stora hundar bör
köpa sin valp hos en uppfödare som har erfarenhet av Grand Danois.
Då kan man hålla kontakt och få råd och hjälp
om det uppstår problem. Det är också oftast lättare
att lyckas med en tikvalp för förstahundsägaren. En hanvalp
kräver fastare hand och får också lättare skelettproblem
under uppväxttiden.
Varje ras har sina egenheter och problem och vetskap om detta krävs
för att man skall lyckas och trivas med sin hundras.
Grand Danois är en av våra mest snabbväxande raser. En
valp väger 600-800 gram vid födseln och på 1 år
är hanvalpen uppe i 70 kilos kroppsvikt. Alltså en kolosal
explosion i tillväxt. Misstag under uppväxten i form av t.ex
fel utfodring eller för mycket motion kan få förödande
konsekvenser. Under senare år har de flesta uppfödare gått
över till att enbart ge torrfoder och detta underlättar betydligt
för valpköparen. Ännu finns dock risken kvar att valpköparen
vilseleds av "goda råd" från andra än uppfödaren
"en så stor valp behöver massor av tillskott" Alltså
ett mycket felaktigt påstående. Lagom mängd torrfoder
(kanske med lite filmjölk i som smakretning) så att valpen
ej blir för fet ger bästa tillväxthastigheten och minsta
skelettproblemen
HÄLTOR
Överutfodring eller obalanserad foderstat i kombination med genetiskt
predisponerande faktorerkan ge hältor av flera olika slag. Bogledshältor
förekommer ( ej så ofta nu som förr då foderstaten
är mycket bättre) så kallad osteochodros, dvs en bit av
ledbrosket lossnar från ledytan, en smärtsam processsom gör
att hunden haltar. I vissa fall läker skadan av sig själv, i
annat fall tas den lösa broskbiten bort operativt. Armbågsleds
och höftledsfel är ovanliga på Grand Danois. Svenska Grand
Danoisklubben rekommenderar avel enbart med hundar som har friröntgade
höftleder. Fel i tillväxtzonerna längre ner i benen förekommer
också och vid alla former av hältor bör hundkunnig veterinär
uppsökas. Det får inte förekomma fraser som "valpen
är halt därför att den har växtvärk" en
hälta är en varningssignal att något är fel.
MAGSÄCKSOMVRIDNING
De flesta hundraser kan få magomvridning. Det är dock inte
hela magsäcken son vrider sig utan enbart den övre delen (fundus)
som gasfylls, utvidgas och ändrar läge så att gasen ej
tar sig utHunden blir orolig, får spända bukväggar och
försöker kräkas utan resultat. Orsaken vet man ej säkert
men stora matportioner, stor vattenkonsumtion eller motion nära utfodringen
osv kan utlösa omvridningen. Detta är ett mycket akut tillstånd.
Åk genast till djursjukhus eller större veterinärklinik
som har resurser att ta hand om och hjälpa hunden att tömma
magsäcken. Återfallsrisken är stor varför en operation
rekommenderas en tid efter det akuta tillståndet, varvid magsäcken
sys fast i rätt läge.
HALSINFEKTIONER
Dessa är mycket vanliga hos Grand Danois och ibland en av anledningarna
till dålig aptit. Halsmandlarna blir ofta återkommande infekterade
och slutligen brukar operation vara det som definitivt sätter stopp
för vidare problem. I övrigt är rasen relativt frisk och
bör vara rätt ras för den intresserade. Men som sagt, liten
blir stor på 1 år och utrymme krävs både inom och
utomhus åt en Grand Danois.
FOSTRAN
Fostran är inte detsamma som dressyr och skall börja från
första dagen i det nya hemmet. För att man skall ha glädje
av en stor hund krävs att den är harmonisk med ett visst mått
av lydnad. En fast, konsekvent behandling kombinerad med mycket beröm
är viktigt. Grand Danois har ett stort behov av kroppskontakt med
sin ägare och kan sitta i timtal i med huvudet i knät för
att bli klappad. Att slösa med klappar och smekningar är inte
att skämma bort. Valpen har stor förmåga till inlärning
så länge inlärningen bygger på beröm. De så
kallade valpkurserna som anordnas av brukshundsklubbarna och andra hundorganisationer
är utmärkta för både valp och ägare. En stor
hund som en Grand Danois får aldrig visa aggressivitet mot människor
eller djur och sådana tendenser skall genast bestraffas så
snart de dyker upp. Det händer att en unghund prövar om den
kan ta befälet och då gäller det att göra klart för
honom att husse eller matte är hans "flockledare".
UTFODRING
Varje seriös uppfödare lämnar med en matlista för
valpen. Var noga med att följa dessa anvisningar och lyssna inte
på "goda" råd från människor som inte
har erfarenhet av rasen. De flesta valpar föds upp på ett väl
sammansatt fullfoder. Tillsats av kött och vitaminer samt mineraler
rubbar ofta den rätta balansen i negativ riktning. Blötlägg
alltid torrfoder ordentligt i varmt vatten och ge inte hunden fodret torrt.
Var noga med att hålla bestämda mattider
och låt inte överbliven mat stå framme då detta
befrämjar dålig aptit. Utfodra i ganska grund matbunke där
hunden kan bita över maten. Grand Danois avskyr djupa bunkar där
de lätt biter sig i läpparna. Se även till att hunden har
lugn och ro vid maten och motionera inte timmen före eller efter
maten.
Tyck inte att utfodringen verkar enformig. Hunden
mår bäst av en välbalanserad kost utan tvära foderbyten.
Friskt vatten i ren skål skall alltid finnas tillgängligt.
Mjölk har en lösande inverkan på magen hos de flesta hundar
och bör därför undvikas.
MOTION
Valpen skall ha möjlighet att röra sig fritt varje dag men får
inte överansträngas med promenader eller allt för hårdhänt
lek med äldre eller större hundar. Korta promenader i koppel
för att vänja valpen vid trafik och främmande miljöer
är viktigt under uppväxttiden. När valpen blir äldre
kan motionen ökas men en Grand Danois är inte färdig för
kraftigare motion före ettårsåldern.
Grand Danois har överhuvudtaget inte ett så
stort motionsbehov som en del brukshundsraser, men det är viktigt
att den kan springa lös dagligen då den ofta själv reglerar
sitt motionsbehov. En hund som alltid går kopplad blir ofta aggressiv
mot andra hundar.
|