ZELLO FÖDD 27/5-06 DÖD 16/9-08

Himlen har fått en ny stjärna. Zello, min underbara guldklimp, du finns inte mer hos mig. Jag har så svårt att förstå. Mina ögon blöder och mitt hjärta känns dom det brustit. Tårararna tar aldrig slut. Du och jag hade ett band som ingen annan kan förstå. Vi kämpade ihop du och jag, jag levde mellan hopp och förtvivlan i två år. Ville aldrig ge upp hoppet om att få dig frisk. Men till sist gick det inte längre. Jag vet att jag har gjort allt, och lite till för dig, ingen har kämpat som jag. Jag vet att jag gav dig ett bra liv, som tyvärr blev alldeles för kort. Det är så fruktansvärt tomt efter dig. Det är som att mista en nära anhörig. Jag är så glad ändå, att få ha dig i mitt liv i drygt 2 år. Du kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta.

Dig kunde man aldrig bli arg på. Du charmade alla i din omgivning med din underbara personlighet. Du var så stor och otroligt vacker, vart man än gick med dig blev folk imponerade och stannade och sa att du var den vackraste hund dom hade sett.Vad du lidit ingen vet, du visade aldrig att du hade ont, ingen aggresivitet, det fanns inte i din tanke. Du var alltid go och glad. Dig kunde man lita på i alla sammanhang. Jag har aldrig under din tid behövt höjt rösten till dig. Vi hade en gemensam lek på kvällarna du och jag. Du älskade att leka kurragömma med mig, när jag sprang och gömde mig bakom buskarna och du hittade på mig. Jag minns dina ögon, din lekfullhet, och din kärlek till mig i dina ögon glömmer jag aldrig. Du var så snäll mot allt och alla. Våra stunder i skogen kommer aldrig att bli som förr. Du älskade att springa i terräng och hoppa över stenar och stockar samt att leta godis som jag gömt i skogen.

Jag har haft många hundar i mitt liv, men Du Zello, är den som stått mig närmast i hjärtat. Vi fick ett speciellt band du och jag. Jag hoppas att du har det bra vid regnbågsbron och att du leker med kompisar som gått över till andra sidan, där inga smärtor eller bekymmer finns.

JAG ÄLSKADE DIG SOM INGEN ANNAN
Kommer aldrig att glömma dig.

Din matte Marianne Westin

TYKE född 030811 död 090504

Tyke
Du kom till mig när du var 10 månader, man kunde räkna dina revben, du var ett skelett med skinn på. Du hade magproblem i 3 månader, du bajsade inne varje natt flera högar. Du hade kronisk diareé. Var til olika veterinärer och fick olika mediciner och behandlingar, ingenting hjälpte. Den sista vet jag var till sa rent ut att; antingen får du lära dig leva med att torka skit hela hans liv eller får du låta honom somna in. Jag gav mig inte, jag älskade dig och gjorde allt i min makt för att du skulle bli bra. Till slut gav jag dig Aloe vera och på dag 11 så bajsade du normalt för första gången på 3 månader. Kommer ihåg det ögonblicket som det var igår. Separationsångest var en till sak som var ett problem. Jag jobbade med dig varje dag, lag ut min morgonrock på golvet till dig. Kommer ihåg en dag när jag låste dörrren och gick ut med dagishundarna och när jag kom hem igen var du ute på gården, du kunde öppna låsta dörrar med. Vi fick bukt med både din mage och separationsångesten. Bara efter ett halvår hade du blivit en vacker och muskulös herre. Vi började åka runt på utställningar, ibland gick det bra och ibland sämre, men du fick uppmärksamhet vad du än kom för din fina kropp och din fina svarta päls.

Vi har gått många promenader i skogen tillsammans, jag kände mig alltid trygg med dig. Ingenting kunde hända mig när jag hade dig med. Du har levt tillsammans med en Schäfer (Molly) och en Grand danois (Zello) dom bägge har lämnat oss. Din sista tid fick du tillbringa med 2 st Franska Bulldoggar Gert & Beda som du hade så kul med. Du var otroligt snäll med dom, lät dom busa med dig och bita i dina öron, du bara lät dom göra allt. Du verkade skydda och älska dom bägge. Det var lika med Zello, han kunde busa och bita i dig utan att du någonsin blev arg. Ditt psyke var helt underbart.
Tyke

Du och jag har haft 5 underbara år tillsammans. Jag älskade dig och jag vet att jag var allt för dig. Du såg upp till mig och ville alltid vara nära mig och att jag skulle vara i din närhet jämt. Var jag inte hemma så rantade du omkring fast husse var hemma. Du och jag hade ett band ihop hela tiden, vi förstod varandra.

Du började gnälla när du skulle upp och ner i soffan. Var till vet och röntgade dig. Detupptäcktes att du hade kraftig spondylos i ryggen. Började medicinera dig, men till slut hjälpte inte medicinen.

Som människa måste man ta det svåra beslutet att ta bort våra djur när dom lider och när man vet att dom inte kommer att blir bra med sin åkomma. Det var ett otroligt svårt beslut. Men jag vet att du har gått över regnbågsbron nu och är tillsammans med dina vänner Molly & Zello samt andra som finns där. Där du finns nu finns inga smärtor, där är bara ljusa stunder.
Jag kommer alltid att ha dig i mitt hjärta, det finns ett rum där för dig. Du kommer alltid att finnasi mina tankar. Kommer aldrig någonsinn att glömma dig. Du kommer alltid att fattas mig.

Din matte
Marianne Westin