Hundhimlen

Här får ni som vill gärna lägga dit en liten dikt om din kära vän som nyss gått till hundhimlen.
Vill du ha en bild så går det också bra. Skriv hundens namn och födelsedatum samt dagen den gick bort.

Här kan du hälsa på några hundar som finns på andra sidan

Amigo Född: 15 Augusti 2005 bortgång: 21 November 2006.

Amigo, Du var en fin, go, glad och helt underbar hund, som vi saknar jätte jätte mycket, tänker på dig ofta ofta.
Du blev alldeles för ung enbart 15 månader, vi hade dig ganska precis 1 år, och på det året hann vi uppleva mycket med dig, men vi önskar att vi skulle få ha kvar dig massa massa år till, men så blev det tyvärr inte! För ung för att dö, glad att vi fick uppleva dig den korta tiden! Jag kallade dig ofta för "lilla bebibus" för du var så busig! men för det mesta så snäll, men oanda sidan får valpar vara busiga det tillhör!! :).Vi älskar dig, vi saknar dig <3<3<3 Vila i frid våran fina fina Amigo! Pussar och Kramar dina flockmedlemmar!

Flywheel´s Meroxina Född: 2007-02-18 -- 2008-08-20

Till Lina:
Lina min älskade ängel, jag kommer aldrig att glömma dig och allt vi gått igenom.
Många blöta nospussar på din nos.

Din matte!

Ett ljus för Lina

Min älskade Ceasar,
Min älskade vän,
Fick uppleva din kärlek nästan 8 år.Saknaden är oändlig.
Det var sista sommaren, sista natten tillsammans, sista promenaden....
Vem visste! Allt skulle blir bra igen.
Det är orättvist. På bara några sekunder brast mitt hjärta i tusen bitar
och mitt liv blir aldrig som för.Tårar tar aldrig slut.
Jag fick min styrka ifrån dig.Vem är jag idag?
Din stolthet och värdighet hade inga gränser.
Älskad och beundrad av alla.
Ditt hjärta så full av kärlek har stannad och du somnade in fri från smärta.
Jag glömmer dig aldrig.
Tack för allt jag fick, Du finns i mitt hjärta för alltid, i mina drömmar.
Vi möts igen.
Krystyna. din matte

Ceasar 29.01 2000 - 11.10 2007

The Best and most beautiful things in the word can not be seen or even touched.
They must be felt with the heart

Love Of My Life

GOOFY

1997 06 10 - 2007 09 22

Din för evigt Goof

2002-01-25 – 2007-04-01

Vår Buster finns inte längre kvar hos oss, men vi har honom i ljust minne från de 5 år vi fick uppleva honom.
Men det blev ett alltför hastigt slut, från helt frisk vovve till svårt sjuk inom 2 dygn, känns så ofattbart och varför?
Fem år är alltför kort tid, vi hade hoppats på 3-4 år ytterligare, som vi skulle uppleva tillsammans.
Du var en glad vovve och mycket social, som ville ha ”flocken” samlad, matte och husse. Fick han inte tillräcklig uppmärksamhet, kom han med nosen mot kinden och gav en liten slick och vem kan stå emot denna kärleksförklaring. Varje kväll och morron skulle han ligga några timmar tillsammans i vår säng och njuta av den samvaron. Sommartid hade han en favoritplats i uterummet där han i sin specialstol kunde överblicka området, en annan plats var minibussen. Han ställde sig vid den och visade att luckan skulle öppnas så att han kunde lägga sig i sin säng och därifrån få bra kontroll på vad som hände, eller så blev det en sovstund. Att förlora en familjemedlem som Buster blev, känns så orättvist, men vi råder ju inte över sjukdomar. Det blev en mycket svår-tung tid efter Busters bortgång, med många tårar. En viss tröst är att vi fotograferade Buster under hela hans livstid, från liten valp till hans sista levnadsvecka. För att citera en vacker dikt, så tror vi nu att Buster hittat Regnbågens Bro och börjat sin vandring till hundhimlen, där han nu är frisk och utan plågor kan leka med andra hundar. Vi har dig Buster i ett ljust minne för allt positivt du skänkt oss.

Matte-husse

Maud och Berndt Söderholm

Krokom

Citizen´s Black Velvet 2005-08-13 - 2007-07-03

Till Centa, Vår tappra

Tack för att Du kom till oss
Tack för att Du älskade oss
Tack för alla tokigheter Du gjorde
Tack för alla skratt
Tack för Ditt tålamod
Tack för allt Du gav
Tack för Din godhet
Tack för Ditt mod
Tack för Ditt sällskap
Tack för tiden vi fick
Tack för att Du fanns
Tack för allt, Du Vackra
Sista andetaget draget
Ögonens glitter slocknat
Nosen kallnat
Hjärtat tystnat...
Ditt lidande är slut

Vi glömmer Dig aldrig någonsin
Du högt älskade, älskade flicka

Matte Betty, Husse Håkan
Lill-Mattarna Julia & Clara
Smiss

Great Beauty Jackal "Loke" 2003-10-14
Den 17/10-06 Fick våran älskade Loke somna in den värsta dagen i mitt liv
saknar dig så otroligt mycke önska att det inte blivit så men du orkade inte
mer du kämpade tappert till din sista dag vi älskar och saknar dig! Pussar
Från Matte, Husse, Lill Hussarna och dina fina flickor här hemma.

Jag har låtit Ozzy fått somnat in 12/12-06 efter hans sjukdom orkade hans kropp inte mer, det är en stor saknad efter min älskade Ozzy, den bästa, finaste hunden på denna jord, jag kunde inte låta honom lida mer, jag gjorde allt i min makt för att Ozzy skulle bli bra, men han gav upp, allt för tidigt..

Men vet att han springer på dom gröna ängarna tillsammans med Ellen, ingen av mina älsklingar har ont mer..

Du är saknad, älskad i all evighet , puss min lilla T-rex

Jessica Beijer

Emmy

Highesteem count on me
2002.11.08 - 2006.12.17

Min kära hund vad jag dig saknar -

tänker på Dej - så fort jag vaknar

De nätter som jag om Dej får drömma

vill jag helst somna om och verkligheten glömma

Tänk att få uppleva kärlek så stor

fast Du är borta

Du inom mej bor

En dag jag hoppas så

att åter möta dig få

Du charmade allla med ditt glada prat och vänliga sätt.

Vi saknar dig så

Matte, husse, lill-matte och bästis

Faxe Indigo Lorenda "Izza" 2001-05-01 - 2006-08-30

Jag saknar dig något enormt min lilla blå pärla.Det går inte en dag utan att jag tänker på dig. Tiden vi fick tillsammans var alldeles för kort. Men nu slipper du vara sjuk mer. Du får springa pigg och frisk på de gröna ängarna tillsammans med dina kompisar Samson och Jo-jo.
Älskar dig mest av allt!! Du kommer alltid ha en speciell plats I mitt hjärta älskade lilla Izza gumman..

Prince
Beaugrande´s Lucky Luke
1998.09.05 - 2006.04.25

Här skiljs våra vägar i livet
den väg vi tillsammans fick gå
Jag tog aldrig nånting för givet
min saknad känns smärtsam ändå
Du skänkte mej glädjen och skratten
i din värld vill jag komma in
Du var den lyssnande rösten i natten
du gav mej den tid som var din

Du är för alltid en del utav mej
som ledstjärnans ljus i natten
Jag tänder ett ljus
som en hälsning till dej
som en bro över mörka vatten

Du är för alltid en del utav mej
så fjärran men ändå nära
En ängel ska bära min hälsning till dej
du är alltid en del utav mej

Här skiljs våra vägar i livet
men du lät mej tidigt förstå
i stjärnorna står det visst skrivet
tillsammans för alltid ändå
När natten så stilla sej sänker
finns tystnadens tomhet hos mej
Åh likt den klaraste stjärnan som blänker
så stark är min kärlek till dej...

Tack älskade Prisseman för den tiden vi fick med dej...den var kort men intensiv och underbar med många fina minnen...
Matte Ingela, Husse Åke och små mattarna Emilia och Angelica

Castella Född 1997 dog 2003
Regnbågsbron
Det finns en bro som förbinder Himlen och Jorden. Den kallas för
Regnbågsbron för alla dess vackra och många färger.

Alldeles intill Regnbågsbron ligger ett land med vattendrag, kullar och
dalar med mjukt,
friskt gräs.

När ett älskat husdjur dör kommer det till denna plats. Där finns alltid mat
och vatten, och varmt vårväder. De gamla och svaga djuren blir unga igen. De
som blivit skadade blir hela igen. De leker med varandra hela dagarna.

Men det är en sak som saknas. De är inte tillsammans med den speciella
person som älskade dem på Jorden. Så varje dag springer de runt och leker
tills en dag kommer då de plötsligt slutar leka och tittar upp. Deras nosar
sniffar, öronen spetsas och blicken skärps och plötsligt lösgör sig en från
gruppen.

Du har blivit upptäckt och när du och din speciella vän möts förenas ni i en
glädjefylld omfamning som varar för evigt. Ditt ansikte blir kysst om och om
igen, dina händer smeker det älskade huvudet och du tittar än en gång in i
ögonen på ditt trogna husdjur som så länge saknats i ditt liv men aldrig i
ditt hjärta.

Sedan går ni över Regnbågsbron tillsammans för att aldrig mer skiljas...

Saknaden av dig Gumman är så stor än, kommer aldrig glömma dig cicci´s
strulla bulla stella gumman!

Ellen 021125 - 050531
Min stora kärlek har lämnat mig , jag kommer aldrig att glömma dig du kommer alltid att finns i mitt hjärta, det är så svårt att mista någon som man älskar. du hade en svår uppväxt , jag vet, men jag har gjort allt jag kunnat för att du skulle ha det så bra som det bara gick..
Jag är glad att du hann lära Ozzy hur DU gjorde när du kelade med mig
Älskar dig i all evighet
Är älskad & saknad
Puss på nosen min älskade Ellen
Din matte Jessie

Till minne av min älskade grandis, Cox…

Allt gick så fort, så fort, kvar finns alla minnen, alla kort. Du somnade in i min famn, å for till Nangijalas hamn. Jag kan inte fatta, inte skratta, inte sova, inte le. Spelar ingen roll hur mkt jag önska å gud till be. Kommer aldrig åter dig få se! Det gör så ont i mig, denna smärta, sliter snart ut mitt hjärta!
Saknaden efter dig är så oändligt stor, allt är så tomt, tyst, ensamt, grått och kallt. Min kärlek, min älskade vän, du var mitt ALLT! Vi levde oskiljaktiga så tätt intill varandra i åtta underbara år. Nu jag ensam, tom och svag med tunga steg mot våren går.
Varför skulle detta dig hända, och ditt glada liv plötsligt så vända? Du var ju så pigg å glad Coxen boxen päronpung, min äskade grand danois kung! Du var den vackrast grandisen i världen, det bevisade du med fyrtio valpisar på färden. Många visste vem du var, nu finns det ingenting kvar, du var ju så underbar! Alla dina saker ligger kvar det är allt jag efter dig har.
Jag brukar ligga på din plats och snosa, minnas den tid då vi låg här och gosa. Din doft lever kvar som om du vore här, men inom mig jag våra minnen bär Åh! Coxen om du bara visste vad jag saknar dig, det är så tungt… så tungt var dag.

Faxe Ebony Imanuell ”Cox” född 970410 somnade in 050310 precis en månad innan sin åtta års dag, efter att ha drabbats av magomvridning. Vi hann aldrig in till djursjukhuset i tid, hur fort vi än körde denna fruktansvärda natt. Allt gick så fort, Cox dog i min famn. Jag hoppas att han nu vilar i frid. Han var min älskade vän, mitt allt, denna oändliga och fruktansvärda sorg har jag då aldrig upplevt. Det är svårt att se framåt i livet och tro att det någonsin kommer att bli bra, och jag undrar om det verkligen kommer att kännas bra. Känns löjligt att säga nu, när allt är så tungt och jobbigt. Man kan inte tänka klart, har ingen matlust, inget hopp, ingenting finns kvar det var ju Cox som gav mig styrka och glädje varje dag. Man fattar det inte förrän han en dag inte längre fanns vid min sida. Och det var väl därför vi kom varandra SÅ väldigt nära.När alla gick hem till sitt visste jag vad jag hade mitt. Men nu vet jag inte längre

Ni som kände Cox vet vad jag talar om, för han var så personlig, så speciell, så mänsklig, förstående och rolig. Han var med överallt det är helt ofattbart vad snabbt livet kan vända, man frågar sig, varför, varför, varför, men det finns inga svar bara de vackra minnena som lever kvar.

Älskar dig innerligt, ”Grisen”!!!

Din matte, Annelie Kaplan, Göteborg