|
Om Grand Danois
ATT KÖPA VALP
Att skaffa hund, och av en stor hundras i synnerhet, fordrar ett noggrant
genomtänkt beslut. Har man tid, plats och råd med en krävande
hund som Grand Danois? Den som inte har erfarenhet av stora hundar bör
köpa sin valp hos en uppfödare som har erfarenhet av Grand
Danois. Då kan man hålla kontakt och få råd
och hjälp om det uppstår problem. Det är också
oftast lättare att lyckas med en tikvalp för förstahundsägaren.
En hanvalp kräver fastare hand och får också lättare
skelettproblem under uppväxttiden.
Varje ras har sina egenheter och problem och vetskap om detta krävs
för att man skall lyckas och trivas med sin hundras.
Grand Danois är en av våra mest snabbväxande raser.
En valp väger 600-800 gram vid födseln och på 1 år
är hanvalpen uppe i 70 kilos kroppsvikt. Alltså en kolosal
explosion i tillväxt. Misstag under uppväxten i form av t.ex
fel utfodring eller för mycket motion kan få förödande
konsekvenser. Under senare år har de flesta uppfödare gått
över till att enbart ge torrfoder och detta underlättar betydligt
för valpköparen. Ännu finns dock risken kvar att valpköparen
vilseleds av "goda råd" från andra än uppfödaren
"en så stor valp behöver massor av tillskott" Alltså
ett mycket felaktigt påstående. Lagom mängd torrfoder
(kanske med lite filmjölk i som smakretning) så att valpen
ej blir för fet ger bästa tillväxthastigheten och minsta
skelettproblemen
HÄLTOR
Överutfodring eller obalanserad foderstat i kombination med genetiskt
predisponerande faktorerkan ge hältor av flera olika slag. Bogledshältor
förekommer ( ej så ofta nu som förr då foderstaten
är mycket bättre) så kallad osteochodros, dvs en bit
av ledbrosket lossnar från ledytan, en smärtsam processsom
gör att hunden haltar. I vissa fall läker skadan av sig själv,
i annat fall tas den lösa broskbiten bort operativt. Armbågsleds
och höftledsfel är ovanliga på Grand Danois. Svenska
Grand Danoisklubben rekommenderar avel enbart med hundar som har friröntgade
höftleder. Fel i tillväxtzonerna längre ner i benen förekommer
också och vid alla former av hältor bör hundkunnig veterinär
uppsökas. Det får inte förekomma fraser som "valpen
är halt därför att den har växtvärk" en
hälta är en varningssignal att något är fel.
MAGSÄCKSOMVRIDNING
De flesta hundraser kan få magomvridning. Det är dock inte
hela magsäcken son vrider sig utan enbart den övre delen (fundus)
som gasfylls, utvidgas och ändrar läge så att gasen
ej tar sig utHunden blir orolig, får spända bukväggar
och försöker kräkas utan resultat. Orsaken vet man ej
säkert men stora matportioner, stor vattenkonsumtion eller motion
nära utfodringen osv kan utlösa omvridningen. Detta är
ett mycket akut tillstånd. Åk genast till djursjukhus eller
större veterinärklinik som har resurser att ta hand om och
hjälpa hunden att tömma magsäcken. Återfallsrisken
är stor varför en operation rekommenderas en tid efter det
akuta tillståndet, varvid magsäcken sys fast i rätt
läge.
HALSINFEKTIONER
Dessa är mycket vanliga hos Grand Danois och ibland en av anledningarna
till dålig aptit. Halsmandlarna blir ofta återkommande infekterade
och slutligen brukar operation vara det som definitivt sätter stopp
för vidare problem. I övrigt är rasen relativt frisk
och bör vara rätt ras för den intresserade. Men som sagt,
liten blir stor på 1 år och utrymme krävs både
inom och utomhus åt en Grand Danois.
FOSTRAN
Fostran är inte detsamma som dressyr och skall börja från
första dagen i det nya hemmet. För att man skall ha glädje
av en stor hund krävs att den är harmonisk med ett visst mått
av lydnad. En fast, konsekvent behandling kombinerad med mycket beröm
är viktigt. Grand Danois har ett stort behov av kroppskontakt med
sin ägare och kan sitta i timtal i med huvudet i knät för
att bli klappad. Att slösa med klappar och smekningar är inte
att skämma bort. Valpen har stor förmåga till inlärning
så länge inlärningen bygger på beröm. De
så kallade valpkurserna som anordnas av brukshundsklubbarna och
andra hundorganisationer är utmärkta för både valp
och ägare. En stor hund som en Grand Danois får aldrig visa
aggressivitet mot människor eller djur och sådana tendenser
skall genast bestraffas så snart de dyker upp. Det händer
att en unghund prövar om den kan ta befälet och då gäller
det att göra klart för honom att husse eller matte är
hans "flockledare".
UTFODRING
Varje seriös uppfödare lämnar med en matlista för
valpen. Var noga med att följa dessa anvisningar och lyssna inte
på "goda" råd från människor som inte
har erfarenhet av rasen. De flesta valpar föds upp på ett
väl sammansatt fullfoder. Tillsats av kött och vitaminer samt
mineraler rubbar ofta den rätta balansen i negativ riktning. Blötlägg
alltid torrfoder ordentligt i varmt vatten och ge inte hunden fodret
torrt.
Var noga med att hålla bestämda mattider
och låt inte överbliven mat stå framme då detta
befrämjar dålig aptit. Utfodra i ganska grund matbunke där
hunden kan bita över maten. Grand Danois avskyr djupa bunkar där
de lätt biter sig i läpparna. Se även till att hunden
har lugn och ro vid maten och motionera inte timmen före eller
efter maten.
Tyck inte att utfodringen verkar enformig. Hunden
mår bäst av en välbalanserad kost utan tvära foderbyten.
Friskt vatten i ren skål skall alltid finnas tillgängligt.
Mjölk har en lösande inverkan på magen hos de flesta
hundar och bör därför undvikas.
MOTION
Valpen skall ha möjlighet att röra sig fritt varje dag men
får inte överansträngas med promenader eller allt för
hårdhänt lek med äldre eller större hundar. Korta
promenader i koppel för att vänja valpen vid trafik och främmande
miljöer är viktigt under uppväxttiden. När valpen
blir äldre kan motionen ökas men en Grand Danois är inte
färdig för kraftigare motion före ettårsåldern.
Grand Danois har överhuvudtaget inte ett
så stort motionsbehov som en del brukshundsraser, men det är
viktigt att den kan springa lös dagligen då den ofta själv
reglerar sitt motionsbehov. En hund som alltid går kopplad blir
ofta aggressiv mot andra hundar.
|