Alla är
vi drabbade av….
HUNDUS IDIOTUS
Hundägande, lat.hundus idiotus,
är en sjukdom med långdraget förlopp. Den kan drabba alla,
oavsett kön, ålder eller tidigare status i samhället.
Tendenser tyder på att den i vissa fall är ärftlig. Långtidsstudier
har visat att tillfrisknads-procenten är låg. Man har även
noterat att återfallsrisken är betydande hos patienter med
lyckad behandling.
SYMPTOM
Första symptomet är en, oftast dold, önskan efter egen
hund,
många gånger med en diffus bakgrund. Sjukdomen slår
ut på allvar när patienten har köpt hund. Då ses
de ute i vilket väder som helst, till och med hagel och drivis, under
bästa sändningstid i TV, vandrande omkring på gatorna
likt zombies med sina hundar.
Ett annat symptom som är väldigt vanligt är att personen
i fråga ses springa omkring ensam i skogen, med ett tomt koppel
i handen samt en ansiktsfärg från högröd till en
blåaktig nyans vilt skrikande "koom hiiiiiit".
Erfarenheten säger att man inte bör försöka få
kontakt med den något hysteriska hundägaren, då detta
är totalt meningslöst i lägen som ovan beskrivits. Annars
ses hundägare ofta stående i samspråk med andra hundägare,
trots att de bevisligen aldrig träffats eller presenterats.
PRESENTER
Till högtidsdagar köper patienten ofta morötter och hamburgare
i plast ,gärna med inbyggd pip vid tryckningar. Pipleksaken slås
in i ett vackert omslagspapper och under stort hemlighetsmakeri sparas
presenten exempelvis till jul. Då tas paketet fram under högtidliga
former för att föräras till en -begripligt nog-oförstående
hund. Stor tid och möda läggs alltid ned på julklappar
och presenter till hundens födelsedag och för all del även
namnsdag.
ÄNDRAD SJUKDOMSBILD
I ett senare stadium ändras sjukdomsbilden till att bland annat omfatta
sömnsvårigheter samt en mer lättsinnig inställning
till pengar. I arla morgonväkten, företrädesvis lördags-
och söndagsmorgnar ses patienterna packa sina bilar fulla med matsäck
med extra kaffetermos, ryggsäckar, små fällbara stolar,
hundfilt, hundar, sömniga barn samt motsträviga livspartner.
Efter varierande antal timmars bilkörning tillbringas dagen oftast
enlig följande.
PLASTOFILI
Sittande på de medhavda mycket obekväma tältstolarna time
efter timme intensivt stirrande på andra patienter som springer
runt i en fyrkantig ring. Därefter springer de själva ett par
varv och får för det olikfärgade plastband som de visar
glädje över, ibland besvikelse. Uppskattat värde på
plastbanden är i storleksordning 15 öre. Uppskattade utgifter
under en sådan dag ligger mellan 500 och 800 kr.
ÖVRIGA SYMPTOM
Det finns även andra symptom, som till exempel när patienten
ses springa omkring i skog och mark, med ett långt snöre mellan
hunden och sig själv. Vilket för all del förefaller vara
ett bättre sätt än ensam springa omkring med ett tomt koppel.
Om hunden någon gång stannar vid en pinne kan stor glädje
och tillfredställelse både höras och ses hos patienten.
BEHANDLING
När ovan beskrivna symptom känns igen finns det ingen tvekan
om att sjukdomen fått fäste och all behandling kan vara resultatlös.
För största möjliga chans att bota en person som drabbas
av hundägande, bör samtalsterapi sättas in redan vid det
första symptomet. Omyndigförklarande är inte att rekomendera,
trots att det förekom förr. Vetenskapliga undersökningar
har visat att patienterna själva inte upplever sin sjukdom som speciellt
besvärande. Då de i regel är ganska glada och nöjda
kan man med gott samvete låta dem hållas och se dem som pittoreska
inslag i vårt samhälle.
|